1836-1912   Related Paintings of Sir Lawrence Alma-Tadema,OM.RA,RWS :. | Favourite Poete | An eloquent silence | Lord Mountstuart MP | Pandora (mk46) | Mary Magdalene. |
Related Artists:
Marsden Hartley
1877-1943 Marsden Hartley (January 4, 1877 - September 2, 1943) was an American Modernist painter and poet in the early 20th century. Hartley was born in Lewiston, Maine, USA. He began his art training at the Cleveland Institute of Art after moving to Cleveland, Ohio in 1892. At the age of 22, he moved to New York City, where he attended the National Academy of Design and studied painting at the Art Students League of New York under William Merritt Chase. A great admirer of Albert Pinkham Ryder, Hartley would visit Ryder's studio in Greenwich Village as often as possible. While in New York, he came to the attention of Alfred Stieglitz and became associated with Stieglitz' 291 Gallery Group. Hartley had his first major exhibition at the 291 Gallery in 1909 and another in 1912. He was in the cultural vanguard, in the same milieu as Gertrude Stein, Hart Crane, Charles Demuth, Georgia O'Keeffe, Fernand Leger, Ezra Pound, among many others. Hartley, who was gay, painted Portrait of a German Officer (1914), which was an ode to Karl von Freyburg, a Prussian lieutenant of whom he became enamored before von Freyburg's death in World War I.
Ralph Barton
American Artist, 1891-1931 American Artist, 1891-1931,1921 Vanity Fair caricature; use cursor to identify figuresBarton's first caricature was of Thomas Hart Benton; his last, of Charlie Chaplin. In between he knew everyone and drew everyone in the social and culture scene of New York. Some of his most famous works were group drawings, and perhaps the most noted was a stage curtain created for a 1922 revue, depicting an "audience" of 139 faces looking back at the real theater-goers. "The effect was electrifying, and the applause was great," said another caricaturist of the era, Aline Fruhauf. He also directed a short film, Camille, described by an IMDB contributor as a "home movie version" of the Dumas novel with a cast of his many actor, artist, and other celebrity friends.This movie was made available as a bonus in a 2003 release of Chaplin's A Woman of Paris. At the height of his popularity, Barton enjoyed not only the acquaintance of the famous, but a solid and impressive income. All of this concealed a terribly unhappy life. He was beset by manic-depressive disorder, and each of his four marriages ended in divorce. A self-portrait, painted around 1925 and modeled on an el Greco.
ulrika eleonora
Ulrika Eleonora d.y., född 23 januari 1688, död 24 november 1741, var regerande drottning av Sverige 1719-1720, dotter till Karl XI och Ulrika Eleonora av Danmark, syster till Karl XII samt kusin till August den starke, Fredrik IV av Danmark och Fredrik IV av Holstein-Gottorp. Hon gifte sig 24 mars 1715 med Fredrik av Hessen, den blivande Fredrik I, men förblev barnlös. Ulrika Eleonora föddes den 23 januari 1688 på Stockholms slott som dotter till kung Karl XI och Ulrika Eleonora d.ä. Under barndomen förbisågs hon av alla för sin äldre, livligare och mera begåvade syster Hedvig Sofia. Så snart hon blivit giftasvuxen fick hon många friare, bland andra blivande Georg II av Storbritannien och arvprins Fredrik av Hessen-Kassel. Redan 1710 begärde denne hennes hand, men deras trolovning tillkännagavs inte förrän den 23 januari 1714. Bilägret firades den 24 mars 1715. Under Karl XII:s vistelse utomlands var hon, efter Hedvig Sofias död (1708), den enda myndiga medlemmen av kungahuset inom riket om man borträknar hennes åldriga farmor (Hedvig Eleonora). I slutet av 1712 eller början av 1713 hade Karl XII tankar om att göra sin syster Ulrika Eleonora till regent, men fullföljde inte denna plan. Det kungliga rådet däremot övertalade henne att bevista dess sammanträden för att i henne erhålla ett stöd. Första gången hon infann sig i rådet, 2 november 1713, beslöts också om sammankallande av en riksdag. Det s.k. rörelsepartiet vid denna riksdag ville att prinsessan i kungens frånvaro skulle göras till riksföreståndarinna "såsom närmaste arvinge till kronan och regementet". Detta förslag motarbetades av Arvid Horn och rådet, som fruktade att svårigheterna för en ändring av regeringssättet därigenom skulle ökas. Prinsessan visade emellertid ständerna stort intresse för landets angelägenheter. I sina brev till kungen uppmanade hon honom att återvända hem och varnade honom för möjliga följder av hans frånvaro. Med hans samtycke undertecknade hon under den följande tiden alla rådets skrivelser, utom dem som var ställda till honom, för i sin egenskap av vice regent var hon ett med kungen enligt dennes uppfattning. Mera sällan deltog hon i rådets förhandlingar.